Innebörden av
socialisering kan delas in i tre grupper: innebörden av socialisation,
socialisationsprocessen och socialisationsagenter.
Under
socialisationsprocessen är främst två parter inblandade: individen och
samhället som är representerat av olika socialiseringsagenter. Individen kan
ses som ett passivt objekt, men även ett aktivt subjekt som påverkar
socialiseringsprocessen.
Samhället kan ses utifrån två olika perspektiv under
socialiseringsprocessen: Konsensusperspektivet:
samhället är rätt så problemfritt och stabilt och man löser problem genom
kompromisser.
Konfliktperspektivet: innehåller många konflikter och är mer
stabilt.
^Jag tycker att man kan ta stor nytta av denna del.
”Behandlar vi individen som en passiv
agent i socialisationsprocessen, innebär det även en ignorering av individuella
skillnader som beror på ärftliga eller andra biologiska faktorer. I det
individorienterade perspektivet är vi där emot tvungna att ta med biologiska
faktorer som mognad, kognitiv utveckling etc. i vår analys av individens
beteende. Kortfattat kan individperspektivet sägas betona åsikten att
individens existens i samhället är detsamma som att delta i utformandet av
samhället.” Jarlbro.
En passiv agent
menas med att individen stryker med i strömmen och går ungefär som på mekanism,
men man kan inte dra alla över en kam då det kan finnas olika personliga förhållanden som
avgör varför vi inte kritiskt kan bedöma fakta. Exempelvis klass skillnader är kanske avgörande, som
tas upp i texten. Televisionen kan begränsa sitt innehåll genom att endast
vinkla en liten del av den information de sänder ut, det innebär att den
obildade bara har begränsad fakta att komma åt (lite längre ner finns ett referat om detta**).
Man
måste alltså se både på helheten, sociologiskt, och gå in det faktum att det
psykologiska perspektivet har en vikt i utvecklingen av samhället.
--
”Hans forskningsresultat visade att de
barn som växte upp i en restriktiv omgivning hade problem med självutvecklingen
och dessa barn visade mer osäkerhet och mindrevärdeskänslor än de barn som växte
upp i en tolerant miljö. De barn som växt upp i en tolerant miljö visade sig
vara mer självständiga mot auktoriteter och de var svårare att påverka”
Jag tror att en
viktig fas i livet är att ta sig igenom någon form av tonårsrevolt eller
motgång i sin vardag emot vad man anser är orättvist. Det lär en individ att ta
ställning på egna ben och samtidigt ta en risk, i och med att detta kan
innebära eventuella konsekvenser för personen själv.
Detta kan låta som att det krävs att man växer
upp i en hård miljö, men jag syftar på att vad som krävs är det här fallet medömkan från
familjen. Men man måste utsättas för vardagliga rädslor som innefattar att man
tar självständiga beslut och tar eget ansvar med familjen bakom sig som backar
upp en när ens egen energi inte riktigt räcker till.
Utefter detta,
om man relaterar till texten, kan man gå emot och ifrågasätta informationen
massmedia ger oss -och tycka tvärt emot samhällsfrågor.
Texten pekar även på att rädsla är en
bidragande faktor till att media är en till en större del en förvrängd bild av samhället.
Exempelvis om man frågar vad majoriteten av frågade tycker om saker i Televisionen och många
dämpar sina åsikter som går emot frågor som anses är vanligt eller rätt att hålla
med om. Detta skapar en ond cirkel och faktan blir enformig, inte bara för att
manipulera oss (och repetera), utan även för att bevara det hierarkiska
samhället, oavsett det är avsikten eller inte. Men det är de rika som går hand
i hand med massmedia, detta tas även upp i uppsatsen i samband med
cultavationsforsknings-exemplen.
” 1. Masskommunikationsinstutitionerna är
ägda av den sociala, kulturella och ekonomiska eliten i samhället.
2. De flesta meddelanden som sänds är
“kodade” i syfte att prioritera elitens önskningar”**